En av landets viktigaste röster har tystnat och hennes penna har för alltid blivit liggande kvar på arbetsbordet.

Det handlar om Carin Mannheimer som hastigt gick bort för några dagar sedan. Hon hade redan planerat en fest för att fira sina 80 år i augusti. På teatern, så klart men tiden stannade innan det målet hann nås.

Carin var starkt fokuserad på att föra äldre, skolbarn och kvinnors talan. Hon var orädd, tuff och bitsk och inte alls lågmäld och det behövs när man valt dessa tre områden att slåss för.

I en intervju för två år sedan sa hon:

–  Jag har kommit upp i en högre klass av åldringar nu, där det känns att vi kvinnor vågar ta för oss. Vi som har passerat Botoxgränsen gör vad som faller oss in – både klädmässigt och utseendemässigt.

Carin var regissör och manusförfattare, läste litteraturvetenskap och väckte berättigad uppmärksamhet redan 1969 med boken – ”Rapport om kvinnor”. Hennes stora genonbrott kom emellertid med tv-serien ”Lära för livet” 1977. För denna tilldelades hon stora journalistpriset. ”Svenska hjärtan” och ”Solbacken” var också tv-serier som blev oförglömliga.

” I sista minuten” på Göteborgs stadsteater gav henne Sveriges Teaterkritikers förenings Teaterpris.

Hon föddes och växte upp i Osby.

”Osby är en by i Skåne. Därifrån kommer Carin Manheimer liksom Brios träleksaker. Leksakerna håller i generationer. Dessutom är de färgstarka och snyggt formgivna. Detsamma kan sägas om Carin”, skrev Sven Hugo Persson i teaterprogrammet.

I kväll kl. 18.15 sänder radions P 1 ett kulturspecial om Carin Mannheimer. Det blir ett porträtt från 2008 och en intervju från 1977.