”Dimman skingras, kölden flyktar

och naturens dvala lyktar.”

Det är Johan Ludvig Runeberg som har skildrat våren med dessa ord.

Hur gamla vi än är så föds vi på nytt vid denna tid på året.

Å våren – den kommer allt tidigare med gräsbränder å redan nu eldningsförbud.

Jordgubbarna är mogna redan i april – även här i vårt Blekinge – för närodlat ska det va –  och snart kan vi väl avnjuta nypotatis lagom till julafton.

I ett vårtal ska man tala om blommor å naturligtvis har jag plockat en bukett.

I den bukett jag i kväll vill ge till er – här på toppen av Snäckebacken- finns blommor som kan få hela Ronneby kommun att blomstra för lång tid framöver.

Jag tänker på byn Vång utanför Johannishus. Där är ordet GUBBAR inte längre ett skällsord. Där i jorden är gubbarna GULD värda och kan snart bli till en turistattraktion som i omfattning kan mäta sig med BIRKA.

Jag tänker på GRIBSHUNDEN – det danska kungliga skeppet som sjönk och la sig till rätta i vår skärgård. Detta båtvrak har redan nu lockat inte minst danska forskare till våra trakter. Med lite fantasi och betydligt mer pengar kan detta bli en attraktion med guldkant.

Å jag tänker på SAXEMARA BÅTVARV som har fått en ny möjlighet i form av en ny och intresserad arrendator och att ägaren till varvet – BLEKINGE MUSEUM – ser nya möjligheter tillsammans med Ronneby kommun. Båtvarvet är unikt och borde naturligtvis vara en angelägenhet för hela-  och jag menar – HELA Blekinge.

Jag tänker på KARÖN – denna pärla i min vårlika bukett som nu ska väckas till liv efter sin allt för långa TÖRNROSASÖMN. Det är äkta och genuina RONNEBYKRAFTER som nu rensar upp och dammar av ett stycke av det bästa och ädlaste som Blekinge kan ståta med i denna vår vackra skärgård.

I min fantasi kan jag se KARÖLINE och med hjälp av en minnesbild från kvällens arrangör Björn O Svensson i Ronneby Musei- och Hembygdsförening kan jag återse båtarna KARÖ, Turist, Freja, Balder, Ronneby och Blekinge tuffa fram på Ronnebyåns vackra vattenyta.

Ja – en härlig syn. Men då måste naturligtvis först betongklumpen vid hamnen fraktas bort. Det är på gång. Det är på gång.

Jag tänker på Ronnebys snart unika landmärke i form av en JAKTVIGGEN på pelare vid eken som delar på vägen mot kontinenten och KRONOBERG. Den kommer att tala om att vi i Ronneby är en tredjedel av det flygvapen som nu återstår. Där under vingarnas beskydd ska bilåkande turister kunna avnjuta sin medhavda matsäck. Mitt i Blekinge vid vår älskade ek.

– Något positivt håller på att hända med Ronneby

Vi ser möjligheter istället för hinder. Vi har rätat på ryggen och insett att vi i Ronneby har ett unikt läge – vi utgör navet i hela Blekinge.

När vi nu hälsar våren tillbaka vill jag också att vi i hyllningen ska tänka på alla de krafter – inte minst de ideella – som arbetar för vår kommuns bästa – å som en ringa belöning ska omfamnas i form av ett fyrfaldigt leve…