Jag känner inte igen mig längre. Jag var på ett av de större varuhusen i Ronneby i dag. Ja, Maxi om det är viktigt att veta.
Där vid en av kassorna mötte jag vänsterpartisten Per Bengtsson. Egentligen kom han bakifrån och skulle liksom jag plocka ner det inhandlade i kassar.
Han var som vanligt sprudlande glad. Han sa:
– Jag håller på och filar på en grej om ett nytt sjukhus.
– Egentligen är det rätt fantastiskt. Jag och en centerpartist har samma åsikt. Va? Helt otroligt, men roligt.
– Du menar Petronella Petersson, sa jag mest som en kontrollfråga.
– Ja, visst, svarade Per och såg snäppet gladare ut än för en minut sedan. Han betonade:
– Slutar Petronella blir det för sorgligt!
Jag hörde rätt, men jag känner inte igen mig. Men vad gör det. Tänk om partierna i Blekinge kunde tänka rätt och gemensamt även i andra viktiga frågor.
Men visst är det härligt att det finns rakryggade politiker som inte väjer för partipiska och som har en sund inställning till ekonomi och miljö, vilket ett nytt sjukhus garanterar.
I sjukhusfrågan har det märkliga inträffat att såväl socialdemokrater som miljöpartister, kristdemokrater och folkpartister plus landstingsdirektör först tar beslut om att lappa och laga och sedan inte kan förklara hur de har kommit fram till sitt beslut.
Mer än en gång har jag hört dem säga:
– Vi har fattat beslut om att rusta upp lasaretten i Karlskrona och Karlshamn för ett antal miljarder och det efter en ”samlad bedömning”.
Som av en händelse läser jag i Grönköpings Veckoblad:
”Någon bestämd definition av nämnda begrepp torde icke finnas, vilket också förklarar dess flitiga användning. Enligt vad ett i staden känt stadsråd en gång anförtrott mig mellan skål och vägg, går den samlade bedömningen till så att man först bestämmer, vilket mål man vill komma fram till, och sedan samlar ihop de data som stöder beslutet.
Om man vill variera sig kan man i stället för ”samlad bedömning” säga, att ”övervägande skäl” talar för den lösning man redan valt.”
Men så kan det väl ändå inte gå till i Landstinget Blekinge?!?