Har Ronneby kommun begått avtalsbrott?

Ronneby kommun har i dagarna gjort upp med sparkade arrendatorn, Nicklas Platow när det gäller Karön i Ronneby skärgård. Därmed har även problemet med bryggavgifter fått en lösning.

Nu seglar däremot en ny bryggstrid upp och denna gång gäller det arrendet för bryggor i Ronnebyån. Ronneby kommun har höjt arrendet från 175 kronor per år till 500 kronor per år och mot detta protesterar nu ett stort antal bryggägare.

Lars Andreasson, än så länge bryggägare, protesterar genom att tillställa Kommunfullmäktige i Ronneby ett medborgarförslag i frågan. Han går så långt att han hävdar att Ronneby kommun i och med höjningen har begått ett juridiskt avtalsbrott.

I medborgarförslaget skriver Lars Andreasson:

”I avtalet från år 2005 mellan bryggägare och kommunen står det att arrendeavgiften får höjas med maximalt konsumentprisindex en gång per år. Detta index har höjts med ca 2% i åtta år. Således har kommunen haft tillstånd att höja arrendet med ca 17 %. Arrendet skulle alltså ha kunnat ha höjts från 175 kr till 205 kr.

Höjningen av arrendet är 375 kr, alltså 214%, utan att avtalet har sagts upp eller ändrats. Kommunen har således enligt svensk avtalslag gjort ett juridiskt avtalsbrott.

Vad har pengarna använts till och vad har bryggägarna fått?

Enligt information från Fritid- och Kulturförvaltningen 2014-01-23 har pengarna använts till:

– En ny gång- och cykelväg längs östra sidan av ån förbi Fornanäsfabriken och förbi Soft Center 

– Försköningsåtgärder i form av nya stenstolpar samt svart kätting längs västra sidan av ån förbi Blekanområdet

– Nya gångstråk längs östra sidan av ån genom stadskärnan

– Nya bänkar längs hela åsträckningen

– Ny och utökad belysning

Ingen av dessa åtgärder har med bryggorna att göra! Varför ska vi bryggägare, som bekostat bryggorna själva, i avsikt att mindre båtar ska kunna trafikera ån och göra den mera levande, stå för dessa kostnader?

Varför ska vi vara med och finansiera försköningsåtgärder, vägar, vägstolpar, svart kätting och nya bänkar, som är placerade på vägarna och gatorna bredvid ån? Det är lika ologiskt som om kommunen skulle ta betalt av turisterna, som sitter på kommunens bryggor och bänkar eller att begära att fastighetsägare runt torget skulle betala för torgets försköning och utsmyckning.

Det är helt självklart att ovanstående kostnader/investeringar ska betalas via skattsedeln och inte av några stycken bryggägare.”

Lars Andreasson skriver i medborgarförslaget att det råder stor irritation bland bryggägarna och flera överväger att riva sina bryggor och istället lägga ut en boj i ån vid vilken man kan förtöja båten.

15-20 bryggägare har sagt upp sina avtal med kommunen, hävdar Lars Andreasson som också angriper kommunens administrativa kostnader och att det tog tre år för ansvariga tjänstemän att genomföra fullmäktiges beslut.

”Hur stor är den administrativa kostnaden för att hantera en faktura på några hundra kronor? Utskrift, porto, hantering och bokföring av inbetalning, påminnelser, hållande av register, arkivering, löner, datakraft m.m.?

Det är kanske mest lönsamt för kommunen att rationalisera bort hela byggprojektet.

Jag är fullt medveten om att beslutet om arrendet för bryggorna är taget i kommunfullmäktige år 2010 vilket endast bevisar att beslutsunderlaget var ofullständigt eller så förstod inte politikerna konsekvenserna av beslutet.

Att det sedan det har tagit tre år för ansvariga tjänstemän att genomföra beslutet är anmärkningsvärt. Hade detta inträffat i t.ex. i näringslivet hade detta fått allvarliga konsekvenser för ansvariga tjänstemän.

Förslag

Jag föreslår att ett nytt kommunfullmäktigebeslut omedelbart tas, som innebär att bryggarrendet borttages helt eller avsevärt reduceras,” avslutar Lars Andreasson.