Legendaren vid Skärsjön

Hyland

Den 8 september skrev jag på Twitter:

”Ännu en bok om Lennart Hyland. Vad nytt????”

Jag vill tro att dessa två korta meningar var anledningen till att en av julklapparna därför innehöll den bok jag kommenterat, nämligen ”Hyland – legenden och hans tid” av Lars Ragnar Forssberg.

Innan jag ens hunnit bläddra i boken hade kompisarna Mats och Mats velat låna ut sitt bokexemplar.

– Jag har den, har bara inte hunnit börja läsandet.

– Läs den snabbt, sedan vill vi diskutera den över en fika, blev kommentaren som mer lät som ett hot än en uppmaning att läsa.

Nu har jag tagit del av den, på rekordtid, bara några dagar och jag måste säga att mina vaga förhoppningar har kommit ordentligt på skam. Lars Ragnar Forssberg med eget förflutet inom såväl SR som SVT har aldrig lämnat ifrån sig något halvdant.

Först blev jag förvånad över att Forssberg tagit sig an uppgiften att ge en bild av fenomenet Lennart Hyland. Forssberg har gjort sig känd som en vänsterradikal författare och programledare och har naturligtvis varit den bäst skickade att skildra denna unika personlighet inom radio och tv. Det vet jag nu.

Lennart Hyland kommer aldrig att få någon efterföljare som kan bli större. Det har inte minst mångfalden inom media medverkat till. När han startade sin karriär fanns det en radiokanal. Lite senare en enda tv-kanal. Hyland ägde svenska folket. Hade ingen konkurrens.

Synd dock att kötthandlarens son från Tranås skulle få ett så tragiskt slut där alkoholen spelade en allt större roll samtidigt som bitterheten raskt ökade och tog ett allt starkare grepp om Mediasveriges legend.

Lennart Hyland

Jag fick träffa fenomenet Hyland en gång på tidigt 70-tal. Dåvarande ordföranden i Fritidsnämnden, socialdemokraten Nils- Otto Olsson hade lyckats locka ner TV-storheten till Ronneby. Hyland skulle bl.a. ge draghjälp åt en då tämligen ny golfbana vid Rönninge.

Hyland hade lockats till kräftfiske vid Skärsjön och jag var inbjuden att följa fisket (!) som representant för media. Jag var anställd på BLT vid den tiden och tackade naturligtvis inte nej till att frottera mig med tv-storheten.

Innan mörkret sänkte sig över Skärskön tog jag modigt fram kameran som var en spegelreflex 6 x 6 och fick in Hyland med bur i sökaren. Så mycket kräftfiske blev det inte.

Jag tror inte kräftburarna vittjades en enda gång. Det blev mest grillad korv och dricka, alltså snaps som kvällens värd Olsson bestod sällskapet med. Mitt i natten tog spriten slut och Olsson beordrade en tjänsteman på fritidskontoret att snabbt ta sig hem för att hämta påspädning.

Det uppstod dock ett problem. Tjänstemannen gick vilse i den mörka skogen och kom aldrig tillbaka.  Kräftfesten med Lennart Hyland rann så att säga ut i intet och fick fortsättas på Ronneby brunn. Utan kräftor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *