Vill bara i all anspråkslöshet tacka alla er som jag haft förmånen att samarbeta med under 2013.
Det kommande året kommer att bli än bättre, var så säkra. Ett år när politiker kommer att lyssna och lova. Ställ frågor. Ställ krav. Ställ kontrollfrågor. Har de förstått?
Vi syns och hörs. Vi som bryr oss.
ÖB har från den 20 december tagit beslut om en ny arbetsordning för Försvarsmakten. För Blekinge Flygflottilj, F 17 i Kallinge innebär detta att man nu står utan chef.
Nuvarande flottiljchef/garnisonschef, Gabor Nagy (se bild) har i samband med samma beslut förordnats till brigadgeneral och taktisk chef för flygvapnet. Organisationen har redan trätt i kraft och Nagy har i ett SMS-meddelande till sina närmaste medarbetare vid F 17 tackat för gott samarbete.
Gabor Nagy har varit chef vid F 17 i Kallinge i två år och fyra månader. Jämfört med tidigare är det numera snabba ryck när det gäller flottiljchefernas tjänstgöringstid. Redan när de utnämns till flottiljchef (endast tre flottiljer återstår) är de utplockade som generalämnen som snabbt kan gå vidare. Denna senaste utnämning är ett tydligt bevis för detta.
Tillförordnad chef vid F 17 är i dag Magnus Liljegren men kommer inte att upphöjas till chef. Gabor Nagys efterträdare kommer att utnämnas vid ett senare tillfälle.
Chefsbytet är en aning förvånande med tanke på den stora utbyggnad som F 17 nu står inför. För bara några veckor sedan togs första spadtaget till att bygga ett nytt flygledartorn. Därefter ska bl.a. hangarer för ett större antal helikoptrar byggas.
Inför julen men också inför det nya året måste det vara tillåtet att önska sig klappar. Paket som inte låter sig rymmas under granen men väl som tilltänkta projekt som kan ge Ronneby hela kommun ett lyft.
För att mina och många andras önskningar ska bli infriade måste dock en hel rad tomtar ( politiker och tjänstemän på skilda nivåer) tänka till och vara snälla inför varandra och tänka på kommunen och länets bästa. Vi är många som har tröttnat på deras gnabb. Nu vill vi ha samling och krafttag för allas bästa.
Jag vill inte gradera önskeklapparna men högt upp ligger naturligtvis ett nytt centralt placerat sjukhus i Ronneby kommun. Allt fler har detta som önskeklapp. Hoppas bara att landstingsrådet Kalle Sandström, vän av Ronneby, får en lugn och behaglig jul så att han kan tänka nya tankar för länets bästa. Vi tar nya tag i mitten av januari.
Naturligtvis önskar vi alla, utom några få politiker som kommer att namnges på nyåret, att Ronneby ska utvecklas som kust- och skärgårdskommun. Första åtgärden bör bli att tillsätta en utredning och att bygga om hamnbron till en öppningsbar bro. Vi har i dagarna blivit ombedda att komma in med kostnadsförslag. Såväl moderater som Ronnebypartister har planer för Ronnebyån och hamnpiren. Sex båtklubbar delar intresset.
Ronneby har stora möjligheter att äntligen locka turister till en historiskt laddad kommun med en hel rad uppmärksammade besöksmål. Jag tänker på Västra Vång i öster och guldgubbarna och jag tänker på Gribshunden. Ett unikt danskt skeppsvrak från 1400-talet som vi bara sett små delar av men som kan bli hur stort som helst i form av lockande utställning.
Blekinge Museum behåller Saxemara historiska båtvarv och tänker nu förverkliga de idéer som har funnits sedan man övertog det historiskt intressanta träbåtsvarvet 2006. Detta är projekt som drar stora kostnader men lösningar måste kunna finnas på såväl lokal- som riksnivå.
Flygverkstaden vid F 17 i Kallinge vill utredare lägga ner, men eftersom långt ifrån alla delar har funnits med vid utredningsarbetet bör det tämligen snabbt komma andra besked. Det är många som nu säger – Gör om! Gör rätt!
Jag ser också fram mot 70-årsfirandet i sommar. Det är Blekinge Flygflottilj som fyller 70 och ska fira detta med en stor flygdag den 1 juni. Anhöriga och anställda får en egen flygdag på lördagen.
Vi får då också ett nytt landmärke när Viggen-monumentet kommer på plats i Sörby trafikplats.
Naturligtvis önskar jag också att nya naturreservatet Moabacken (ungdomsårens skid- och kojbyggarplats) får blomma ut under nästa år.
Niklas Nyström, Mönsterås blir ny entreprenör efter Sonny Olsson som lämnar Saxemara båtvarv efter nyår.
Klart är också att Blekinge Museum fortsätter att vara ägare till detta sista kvarvarande båtvarv med historisk miljö och med ambitionen att hålla träbåtsbyggeriet i Blekinge levande.
Dagens pressmeddelande från Blekinge Museum och dess chef Marcus Sandekjer får du här i sin helhet.
Pressinformation: Ny entreprenör på Saxemara båtvarv
Blekinge museum äger sedan 2006 Saxemara båtvarv i Ronneby kommun. Hösten 2013 sade Sonny Olsson som driver verksamheten upp sitt kontrakt från årsskiftet 2013/14. Museets styrelse har gett museichefen i uppdrag att via en arbetsgrupp tillsätta ny arrendator.
Arbetsgruppen, bestående av Blekinge museums representanter samt Björn O Svensson (Hembygdsförbundet och närboende), Lars Werner (Litorina Folkhögskola) och Lena Brorsdotter (Ronneby kommun) har efter många överläggningar valt att gå vidare med Niklas Nyström som ny entreprenör på Saxemara båtvarv i Ronneby.
Niklas Nyström är bl.a. utbildad på Litorina Folkhögskolas båtbyggarlinje i Karlskrona. Han har sedan 2003 arbetat delvis som navigationslärare och båtinstruktör för Medborgarskolan och för Båtägarskolan (bl.a. förarbevis, kustskepparexamen och utsjöskeppare). Niklas är även leveransskeppare samt frilansreporter för tidningen Klassiska Båtar. Han innehar i dag en båtverkstad i Mönsterås kommun och en välbesökt båtbyggarblogg ( www.grisslan.blogspot.se )
Viktigt för beslutet var Niklas dokumenterade hantverksskicklighet, liksom hans upparbetade kontaktnät i båtvärlden samt hans utåtriktade arbete. Ambitionen från museets sida är att göra Saxemara till både ett levande kulturarv och ett tillgängligt besöksmål – och då krävs kunskap på många olika områden.
Kontraktsförhandlingar inleds efter årsskiftet och tillträde sker i vår.
Varje by, stor som liten, har en historia. Vi som lever i nutid behöver dock hjälp för att rätt förstå vad som drev människan i skogsbygden och hur livet kunde te sig. Därför är det naturligtvis en lycka att varje generation tycks ha begåvats med ett antal sökare.
Sökaren har fötts med nyfikenhet, en stor portion envishet och drivs av en sällsam kraft att få återberätta det som redan har glömts. Vi skulle snabbt bli historielösa om inte dessa osjälviska krafter fanns i vårt annars så prestigefyllda och egensinnigt präglade samhälle.
Ett färskt exempel är ”TOLSEBODA – en by i skogen”, en läsvärd bok med nästan 200 sidor som är resultatet av fem års forskning med ett gemensamt intresse och mål, att dokumentera byn Tolseboda.
Byn är belägen norr om sjöarna Listersjön och Sännen i norra delen av Ronneby kommun och ska inte förväxlas med Tulseboda i Olofströms kommun.
Det är Bertil Friberg, välutbildad naturkännare i Kallinge, som har varit ansvarig för arbetet med dokumentation och efterforskning. Det var också han och hustrun Ann-Marie som fick släkt och vänner i byn att förenas i en grupp med ett gemensamt intresse – Tolseboda i dåtid. Sent 1800-tal till tidigt 1900-tal.
– Givetvis handlar det om många timmar men intresse och nyfikenhet överskuggar ambitionen att föra statistik över gruppens sammanlagda tidsåtgång, säger Bertil som upplever ett av sitt livs absoluta höjdpunkter när han nu håller boken i sin hand.
I författargruppen har följande sju ingått: Ingemar Sänneskog, Bertil Friberg, Gun Gudmundsson, (äldst i gruppen med sina 90 år), Erland Persson, Gunilla Svensson, Inga-Britta Olofsson och Bengt Ignell. (Klicka för större bild) Foto: Ann-Marie Friberg.
Förutom ett digert dokumentationsarbete har gruppen lyckats väl i sina ansträngningar att med hjälp av tidsenliga foton ge de många berättelserna en extra tyngd.
Det har ofta talats om kyrkan mitt i byn, men här har kyrkan bytts ut mot skolan som samlande plats. Gunilla Svensson har på ett imponerande sätt beskrivit skolans omfattande och unika verksamhet under åren 1865 – 1951. Hon berättar hur lärare anställdes och vilket ansvar föräldrar då hade i verksamheten.
Även barnen fick uträtta arbetsinsatser. Dokument berättar:
”Före 1911 hade barnen städat och eldat i skolan. Den 23 juli 1911 beslöt skolrådet på lärares önskan att skollokalernas eldning och städning skulle verkställas genom särskild person.”
Naturligtvis innehåller boken en rad levnadsöden och beskrivningar av de människor som var bosatta i Tolseboda. Bertil Friberg beskriver på ett levande sätt många av dåtidens verksamheter i och runt byn. Han skildrar t.ex. kolningen som under 1600-talet och framåt var av stor vikt för skogsbygdens folk. Det handlar om kolbottnar, tjärbränning och lite modernare kolugnar. Även den betydande flottningen i Listersjösystemet skildras.
Erland Persson berättar om skogsbruket under 1930-40-talet.
Sägner saknas inte heller. Det berättas om den siste snapphanen ”Snoppe” som bodde i en bergsforfmation som fortfarande lockar till besök och kallas ”Snoppestue”. Dagsverkaren ”Vantakallen” mötte ett grymt öde men fick ett berg uppkallat efter sig.
Naturligtvis är detta en efterlängtad bok som du inte bara läser en gång utan säkert återvänder till flera gånger när du behöver stilla din nyfikenhet.
Boken kan du köpa hos Bertil Friberg, Hindvägen 10, 372 50 Kallinge. Tel. 0457 – 205 96.
Julhelgen är räddad! I dag kom nämligen storboken om SAAB 105. Ett gediget arbete av Sven Stridsberg och Emil Lindberg. Den sistnämnde flygtekniker vid F 17 med utbildning på Viggen och Gripen.
Det var Sven Stridsberg som redan på 1990- talet inledde skrivandet men för fem, sex år sedan kom Emil Lindberg in i bilden för att skriva om målning och märkning. Emils intresse växte och det slutade med att han blev delförfattare till den innehållsrika och vackra storboken.
Flera andra har hjälpt huvudförfattarna, bl.a. Robin Wallinder-Mähler, den flyglärare som flugit SK 60 flest timmar i Sverige.
SAAB 105 flög första gången den 29 juni 1963. Många ur allmänheten känner denna arbetshäst mest i form av skolversionen SK 60.
SAAB 105 har fått en ganska låg profil i konkurrens med samtida Draken, Viggen och Gripen, skriver författarna som också påpekar att 105:an har varit en pålitlig arbetshäst, om än med lite hälsoproblem ibland.
1.450 flygelever har haft denna maskin som skolplattform.
Men så okänd har inte denna flygplanstyp varit. Vem minns inte ”Team 60” eller ”En sexa Skåne” som under åren gjort succé på en rad inhemska och internationella flygdagar.
Naturligtvis har jag haft den stora förmånen att vid ett antal tillfällen ha fått uppleva flygplanet som passagerare. Att bl.a. på låg höjd studera Ölands östra strand med alla vackra stenmurar är en oförglömlig upplevelse.
SAAB 105 är Svensk Flyghistorisk Förenings årsbok. Bara den väl värd medlemsavgiften.
Kalle Sandström, socialdemokratiskt landstingsråd vill lägga ner Region Blekinge. När han var ny på posten som landstingsråd föreslog han en sammanslagning av Blekinges fem kommuner.
Även om hans orädda förslag är tilltalande har han inget stöd hos sina partikamrater som låter nattstånden ideologi fortsätta att styra. Hans förslag blir till tomma hål i den lika frånvarande politiska debatten i Blekinge.
Naturligtvis ska det senaste utspelet från Kalle Sandström ses som ett försök att styra över debatten till att stärka landstingens ställning när många vill avskaffa de samma. Han känner hotet som blir allt mer utbrett samtidigt som argumenten för ett förstatligande av landstingen blir allt svårare att vifta bort.
Avveckla landstingen
Allt fler tunga röster pekar på ett länge känt faktum att landstingen bäddar för en onödigt kostsam och ojämlik vård. Kravet är nationell samordning.
– Vård och omsorg bör vara sammanhållen med en huvudman, vilket innebär att landstingen avvecklas. Dessutom måste Hälso- och sjukvårdslagen och Socialtjänstlagen skrivas samman i en gemensam lag, kräver nu SPF, Sveriges Pensionärsförbund inför nästa års val.
Politisk långbänk med utebliven vitalitet och debatt med framtidsvisioner har allt för länge varit rådande i Blekinge. Därtill är oppositionen numera splittrad. Alexander Wendt i moderaterna har inte klarat att vara den samlande kraften och när sedan brytningen mellan moderaterna och centern blev offentlig har avståndet mellan partierna i oppositionen blivit allt mer påtagligt.
Nytt blekingeparti
Det är i detta läge som politiska krafter nu på allvar diskuterar bildandet av ett nytt landstingsparti. Blekingepartiet har varit nära ett bildande vid de senaste valen men det har tyvärr stannat vid diskussioner och önskningar. Ett besked kan komma på nyåret, uppger de källor jag har talat med.
Vi ska inte heller underskatta den kraft som finns i gruppen ” Akut opinion i Blekinge” som allt snabbare har närmat sig den påtryckargrupp som arbetar för ett nytt sjukhus i mellersta Blekinge. Dessa två grupper samlar allt fler röster och skulle lätt bli ett utmärkt och offensivt alternativ i nästa års landstingsval.
Nattstånden ideologi
Fram till nu har landstingsfrågorna blivit en allt mer utbredd ickefråga för blekingska väljare som totalt har struntat i hur nattstånden ideologi har fått styra med skattemedel och som dessutom har struntat i allvarlig kritik från revisorer. Men nya tider stundar. Den senaste dribblingen med att inte redovisa alla alternativ i sjukhusfrågan har fått många blekingar att vakna och utbrista – nu räcker det! Dessutom splittrar denna fråga länets socialdemokrater.
Det är dessa nya krafter och hot om ett avskaffande av landstingen som nu har tvingat landstingsrådet Kalle Sandström till ett försök att styra debatten till något annat än det han är satt att ansvara för.
Varför har Blekingesjukhusets bägge enheter så relativt hög frekvens av vårdrelaterade infektioner? Något att snarast åtgärda kan man tycka.
Ny mätning visar nämligen att Blekinges två sjukhus i Karlskrona och Karlshamn avviker negativt gentemot riksgenomsnittet när det gäller vårdrelaterade infektioner.
Så här beskrivs undersökningen:
Andelen infektioner sjunker till 8,7 procent i den senaste mätningen av vårdrelaterade infektioner. Och det finns många sjukhus som ligger långt under genomsnittet.
8,7 procent är den lägsta nivån hittills i landstingens nationella mätningar av vårdrelaterade infektioner som pågått sedan 2008.
De vanligaste vårdrelaterade infektionerna är blåskatarr; 18 procent av alla VRI, lunginflammation; 16 procent och infektioner i hud och mjukdelar; 16 procent.
I mätningen redovisar elva sjukhus (med över 100 undersökta patienter) under sex procents totala VRI. I den gruppen finns stora sjukhus, små sjukhus, akutsjukhus och geriatriska sjukhus. De ligger i små och stora landsting och finns i små och stora städer. Avgörande för de låga talen, verkar inte vara vilken typ av sjukhus det är eller var det ligger. Ytterligare tolv sjukhus med 100 eller fler observationer ligger under 7 procents VRI.
Läs mer på:
Det är försvarsmakten och inte jag som försvarsminister som ska avgöra vad som ska ske med Marinens Musikkår.
Det svaret fick Agneta Gille, socialdemokrat som i dag hade ställt fråga om Marinens Musikkårs framtid. Frågor till försvarsminister Karin Enström ställdes också av Kerstin Haglö, socialdemokrat från Nättraby.
Försvarsministern klargjorde att hon inte tänker göra sig skyldig till ministerstyre och hänvisade till att försvaret avgör frågan och att regeringen ännu inte har fått någon information om vad som kommer att ske.
Kerstin Haglö hotade med att politiskt ansvar kommer att utkrävas vid valet om regeringen och försvarsministern inte förhindrar en planerad nedläggning av Marinens Musikkår i Karlskrona.
Agneta Gille kommer nu att ställa fråga till kulturministern i samma ärende.
Första julklappen har anlänt till Johannishus.
Den måste ha flugit. Den kommer från Linjeflyg och innehållet är fruktigt och doften påminner om min ungdoms jular.
Men stopp! Det är något lurt. Linjeflyg upphörde 1.1. 1993 då SAS tog över. Varifrån kommer påsen med denna nostalgiska text?
Naturligtvis är det vännen Sten-Åke Petersson som har grävt i sina gömmor. Han var fixaren på dåtida Linjeflyg och därefter SAS. Nu är han fixaren i Skogsvandrarna som snickrar fågelholkar på löpande band. Du har säkert träffat honom.
– Jag samlar på allt, skrattar Sten-Åke när jag träffar honom i Skogsvandrarnas klubbhus. Han är vännen som älskar att överraska. Denna gång har han fyllt påsar med härliga röda vinteräpplen. Juläpplen kallade vi dem för i min barndom. De lagrades i jordkällare och togs fram till jul och prydde bl.a. blekingska julträd.
Att få en påse från Linjeflyg sätter naturligtvis fart på hjärncellerna och jag ilar till mitt fylliga arkiv för att kolla årtal och flygmaskiner under Linjeflygs tidsepok.
Linjeflyg startade den 2 april 1957 och grundades av SAS, Dagens Nyheter och Stockholmstidningen. Bolaget höll till på Bromma och flyttade till Arlanda 1983.
Av Linjeflyg nåddes Ronneby 1958 då ”flygstationen” utgjordes av ett större tält med våg och träbänk för bagage.
Linjeflyg startade med följande flygplanstyper:
Lockheed L-18, Douglas DC 3, Convair Metropolitan och Fokker F 28 Fellowship.