Malin Norfall, socialdemokrat och fortfarande tämligen okänd som oppositionsråd i skuggan av sin företrädare Palmqvist i Ronneby, har börjat väsnas. Men bara lite.

I dag på söndagsmorgonen tog hon till orda på Twitter. Hon skrev:

” I går syntes skillnaden på torget. S pratade med folk och M pratade mest med varandra”.

Enögt? Ja visst! Men ändå en intressant spaning som visar hur svårt även yngre politiker har att finna nya vägar och arbetssätt i sin iver att möta folket. Politiker som ska tänka nytt och forma vårt samhälle in i framtiden sitter fast i rutiner och kan därför inte heller överraska.

Ronneby torg utgör t.ex. i dag ingen naturlig samlingsplats. Ändå är det där kommunens politiker slår läger varje lördag. Själva utgör de inget lockande inslag med sitt blaskiga kaffe eller tandförstörande godis.

Där står de sedan och sneglar på varandra. Talar de med nya väljare? Talar de med gamla väljare? Talar de med redan frälsta? Talar de, som Malin påstår om moderaterna, bara med varandra?

Ronneby torg utgör i detta fall ingen valbarometer en lördag förmiddag på hösten. Där är ingen puls.

Politiker måste hela tiden vara förutseende och tala om för väljarna vad man vill åstadkomma. Och inte minst berätta vad man har gjort.

I båda fallen finns uppenbara brister. Några exempel: informationen har varit bristfällig för att inte säga obefintlig när det gällt avskaffandet av fixarlaget. Det räcker inte att skyffla över ansvaret till några personer i några pensionärsorganisationer. Här har ledande politiker svikit och grovt underskattat en viktig samhällsservice.

Jag frågade för ett tag sedan en nämnds politiska ledning om de någon gång bjuder in allmänheten för att berätta vad de har förändrat och förnyat.

Nej, blev svaret. Det gör vi inte.

Varför?

Vi vill inte skryta, blev det något chockartade svaret.

På det sättet lockar man inga nya väljare. De vet ju inte att ni finns. Hur ska de då veta vad ni eventuellt uträttar? Skärpning!