Frågan i rubriken är välgrundad men måste i detta sorgeliga spel om Musik i Blekinge och dess eventuella flytt inrymma även en rad andra frågeställningar. Du kommer strax att förstå vad jag menar.
Onsdagen den 7 augusti sammanträdde Regionstyrelsens arbetsutskott. Att så skulle ske hade media berättat flera dagar i förväg. Det stod också klart vad mötet skulle besluta i fallet med Musik i Blekinge. Protesterna hade utmynnat i att regionrådet Christina Mattisson, s nu ville riva upp ett tidigare beslut att flytta Musik i Blekinge från Kungsplan på Trossö till kontorslokaler ute på Gräsvik.
– Kulturen är för värdefull och vi i Region Blekinge behöver använda vår kraft på betydligt viktigare frågor än att bemöta kritik för en föreslagen flytt av Musik i Blekinge, hade Christina Mattisson klargjort.
Beslutet blev som alla hade väntat. Alla inblandade jublade och allt var frid och fröjd. Musik i Blekinge skulle få stanna i sina lokaler, även om merkostnaden skulle bli ca. 150.000 kronor.
Lugnet och glädjen varade i nästan fem dygn. I går stod det nämligen klart att Musik i Blekinge inte alls kunde räkna med att få stanna kvar i sina lokaler. Vad hade hänt under dessa korta dygn?
Det var då bomben kreverade – regiondirektören, Annalena Cederström hade redan den 30 juni sagt upp hyresavtalet med hyresvärden och företagsledaren, Mikael Blomqvist. Han i sin tur hade redan samma dag,som hyresavtalet sades upp, fått ett antal intressenter och den prospektering som då genomfördes i juni, för den eventuellt nya hyresgästen har kostat både tid och resurser.
Nu efter att regionen tagit ett nytt beslut har man gett Blomqvist ett bud, ett bud som ska få sitt avgörande senast i morgon onsdag – 14.8.
En mängd frågor inställer sig: visste inte politikerna i Regionstyrelsens arbetsutskott vid sitt sammanträden 7.8 att kontraktet var uppsagt? Uppenbarligen var man okunnig om detta. Ingen nämnde det efter sammanträdet.
Varför informerade inte regiondirektör Annalena Cederström politikerna om vad som redan hade skett med kontraktet?
Visste verkligen inte regionrådet Christina Mattisson att kontraktet var uppsagt? Om så inte var fallet handlar det enligt min mening om grovt tjänstefel.
Visste alla, såväl tjänsteman som politiker att kontraktet var uppsagt, men höll tyst, ja, då är frågan varför man höll tyst? Var det för att rädda ansiktet på regiondirektören och andra som deltagit i handläggningen.
Vad är det som säger att merkostnaden kommer att stanna vid 150.000 kronor? Mikael Blomqvist har som hyresvärd haft merkostnader och vill naturligtvis ha dessa täckta.
Dessutom – fortfarande har ingen beskrivning av lokalbehov lagts fram av regiondirektören. Många frågor återstår innan en eventuell flytt av annan verksamhet kan genomföras.
Vem styr Region Blekinge och vad kommer kostnaden egentligen att stanna vid för summa?
Ps. Har genom kontakter genom bl.a. Facebook nu fått veta att Mikael Blomqvist erbjuder Musik i Blekinge Kungshall på Stumholmen. Av detta faktum blir frågorna än mer påträngande.
Döv,Blind och Stum eller de tre Aporna.
Vår kamp för att Musik i Blekinge skulle få stanna kvar på Kungsplan verkar vara över och det känns särskilt tungt då vi senast den 7 augusti fick glädjebeskedet att politikerna rivit upp sitt beslut och MIB skulle få stanna kvar. Möjligen hade jag redan då känslan av att inte ropa hej förrän bäcken var överhoppad.
Uppsägningen av kontraktet som skedde i juni månad via direktören för Region Blekinge fick fastighetsägaren Michael Blomqvist agera som den affärsman han är. Ingen skugga faller därför på honom då han självklart ville hyra ut de mycket attraktiva lokalerna snarast möjligt..
Däremot faller skuggan tungt på den socialdemokratiska majoriteten i Region Blekinges AU.
Vid ett inlägg på Face Book jämförde jag vid ett tillfälle deras totala tystnad och likgiltighet med de tre berömda aporna som inte Ser, Hör eller Talar. Detta då samtliga partier från vänster till höger, semestrar till trots, var aktiva i sommarens debatt genom insändare och intervjuer. Jag vill ge dem en extra stor kredit för detta. Men vi saknade hela tiden S-et i leken. Må så vara att det var semestertider och svårt att samla trupperna men alla vet förhoppningsvis hur telefoner, mail och sms fungerar. Beslut behöver inte alltid ske i ett rum med stolar och bord.
När opinionen mot flytten under sommaren började blåsa på med orkanstyrka genom insändare,otaliga mail och en egen Face Booksida som kom att omfatta drygt 600 medlemmar så borde man väl ändå vaknat till och frågat sig vad gör vi nu. Visst kan man förstå att det massiva motståndet var oväntat och den,som man trodde, enkla promenaden till Gräsvik med MIBs flyttlass skulle visa sig oväntat backig och knagglig.
Via en medlem i gruppen MOT flytt fick ordförande Christina Mattisson (S) ett mail den 24 juli med nödropet att snarast återupprätta kontraktet innan det var för sent. Hon svarade med att frågan skulle tas upp i AU först efter semestrarna vilket senare visade sig vara alldeles för sent. Tiden hade redan runnit ut och alla broar var redan brända. Det är möjligt att det varit för sent redan då men att inte agera alls är för mig en betydligt större synd än att agera fel.
Med armarna i kors så ansåg man att man en gång för alla delegerat ärendet till Regiondirektören vilken hade fria händer att alltför snabbt säga upp kontraktet för MIBs lokaler och börja möblera om utan några krav på återrapportering eller konsekvensbeskrivning från de människor som beslutat om hennes delegering. Eller visste man kanske redan att allt var klappat och klart och att MIB skulle bli husvilla.
Jag hade för ett ögonblick tron på att våra folkvalda skulle agera och agera snabbt för folket men misstog mig. Är det verkligen så att de tre aporna utgör symbolen för den yttersta S- makten i Blekinges politik? Nåväl när valbåsen öppnas då öppnas i alla fall förhoppningsvis munnen men hur det är med ögon och hörsel återstår att se.
Lars Jerrhag
Utmärkt sammanfattat, Bengt. Vi väntar under bävan…Men sen vill vi även se vad revisorerna kommer fram till. Sanningen ska fram och de som ställt till detta elände bör få ta sitt ansvar.
Det är tveksamt att regiondirektören på eget bevåg, utan att informera regionrådet Mattisson (S) om detaljen, har sagt upp hyresavtalet. Som alla långsiktiga avtal så gäller självklart det detta hyresavtal också och ingen direktör genomför en sådan sak utan att diskutera det med sin ledningen först. Det finns så klart arbetsunderlag och konkreta anvisningar för exakt vilka verksamheter som ska styras till Gräsvik. Cederström behöver så klart inte informera politikerna om att hon har följt anvisningarna de gett långt före 30 juni.